Efter en tidsmässigt kort, 8:30-16:30, men mentalt lång, dag på jobbet hasade jag i löparstassen och - gick ner i tunnelbanan!

Haha!

Jo förstår du för jag orkar inte med alla gå-i-bredd-och-vingla-människor på Norr Mälarstrand. Jag är inte mentalt rustad för att utsätta mig för sicksackandet och inbromsandet och knuffandet det innebär att forcera fram. För att inte tala om Västerbron.

Min så väl kända akilleshäl.

Tvi vale.

Så. Jag åkte istället helt enkelt till Liljeholmen och påbörjade min hemöverlöpning där.

På mjukt underlag invid Trekantens vatten.

I solnedgång.

Fy TUSAN så vackert det var.

Och trögt som fan gick det så jag hann verkligen se mig omkring ordentligt och ingående...

Det positiva med att vara långsam.

Joggade hem till moderkakan som hämtat Sigurd på dagis.

Hon hade just gjort en makaronipudding som jag smällde i mig helt ohemula mängder av.

Ögonbedövande vackert: