Bryt ihop och kom igen.
Så vi slickade såren, vi åt mängder med crossainter och pizza.
Nu är vi på andra sidan.
Äsch. Så jävla dramatiskt var det faktiskt inte.
Vi var i sanning ganska förberedda på detta. Men det hade varit sååå roligt om J hade fått komma om så bara en aid-station längre än i fjol. Men så blev det alltså inte.
Gott så.
Det är ju resan som är äventyret och TDS är ett sjuhelvetes äventyr.
Nu vet vi det .
Resten av veckan i Chamonix har varit magnifique!
Eftersom J inte var helt trasig efter sitt långa löpande så kunde vi vara hyffsat rörliga tillsammans resten av veckan.
Vi har joggat/hikeat omkring i närområdet men givetvis också hängt ganska centralt för att ta del av feststämningen som råder under den här veckan.
Jag har mött människor som både varit och/eller blivit höjdrädd - precis som mig - men som genom ett evigt nötande på höga höjder lyckats bli av med eller i alla fall dämpa höjdskräcken.
Va!? Det finns hopp för Sundbergskan!!
Och som jag övade, veckan i Chamonix. Ojade och stånkade uppför dom smala jävla stigarna och varhelst det blev som smalast mellan bergväggen och gärna en ravin eller ett stup så nog faan fick man möte alltid! Hua!
Men jag tog höjdmetersrekord två gånger under veckan.
TVÅ gånger.
Det ni.
När UTMB-eliten närmade sig Chamonix valley bestämde vi oss för att ta oss upp i bergen och heja på i La Flegére, 1894 m.ö.h.
På söndagen checkade vi ut från första hotellet och in på ett annat. På grund av att vårt tidigare planerade flyg hem på söndagen ställts in hade J blivit tvungen att boka nya flygbiljetter men det fanns inga på söndagen så vi blev kvar ett dygn extra- vilket gjorde att vi ju behövde en hotellnatt till.
Inte mig emot!
Hejdå hotell Gustavia 👋🏼
På kvällen bjöd Jennï och Ellen från Pace on Earth in till gemensam middag på en Italiensk restaurang. Supertrevligt att sitta och nörda sig om löpning med andra nördiga svenskar och äta god pizza samtidigt!
Klockan 7 måndag morgon lämnade vi Chamonix och bergen bakom oss och åkte hem till Sverige.
För min del blev det bara att packa om i ryggsäcken och sätta mig på tåget till Ockelbo. Har saknat sönder efter Sigge och eftersom jag inte börjar jobba förrän lördag så åkte jag upp hit några dagar och umgås med honom ❤️
Ja, och med MorsFarsan förstås.
Vad mer då.
Det är 1:a september idag.
Hösten är officiell här.
Imorse visade termometern +3°.
Snart frost!!
Jag är inte alls redo.
Men jag skulle kunna sträcka mig till att det kan bli litegrann skönt med svalare promenader i skogen med Sigge.
