Jag blev på en nanosekund klarvaken medan jag försökte få ögonen att vänja sig vid mörkret. 

Ute i vardagsrummet hörde jag plötsligt ljudet av marsvinstassar.

Filippa hade på något märkligt sätt tagit sig ur buren & trillat ner på golvet.

Jag befarade det värsta men hon verkade som vanligt så jag lyfte in henne i buren & hoppades att hon inte fallit för illa. 

Men det hade hon. Eftersom jag skulle till jobbet på heldagsutbildning ryckte min mamma in som en räddare i nöden. 

Hon åkte med Filippa till Roslagstull. Där konstaterade veterinären att hon var i mycket dåligt skick. Jag hade redan när jag pratade med mamma på morgonen sagt att jag var inställd på att det bara fanns ett alternativ. 

Så vår lilla tjock-sork fick somna in. 

Besynnerligt hur de tar sin plats i hjärtat ❤