Rönnåsen
Joggade upp till och hem ifrån Rönnåsen idag.
Pjuh!
Och jag som är björnrädd sprang och nynna på än den ena än den andra lilla sång jag kom på medans jag nervöst tog mig fram på leden i snåren mot klapperstensfältet. Leden mellan grusvägen och upp till fältet är bara omgiven av tät tät TÄT jävla slyskog. Och det vet man ju. Så många björnar som hänger i sån miljö. Säkert.
Men jag varken såg eller hörde någon där jag joggade på flåsande och nynnandes.
Däremot belönades jag ju med förträfflig utsikt när jag väl var uppe. Där åt jag en nektarin och bälga i mig vatten innan det bar av utför och hemåt igen.
