Mulen. Molnet.
Herreminje vad härligt det är att starta dagen tidigt och med att traska runt en tjärn nedanför Städjan med favvohunden sin.
Efter angenäm morgonpromenad åkte vi hem, svidande om till löparstass och tog oss billedes till Nipfjällsparkeringen (nedre).
Därifrån började vi sen jogga trollvägen uppför. Med lätta steg steppade vi först upp på toppen Lillnipen.
Min första färdiga topp!! :')
Sen rusade vi nedför och fortsatte en bit på sommarleden som skulle ta oss till toppen av vad jag trodde var Nipfjället.
Det var skapligt brant på sina håll men jag var så hög på löplig lycka så jag bara matade på uppför.
Till slut var vi högst upp!
På Mulen. Också kallad Molnet.
Nipfjällstoppen fanns det inte ens markerad led till.
Dock skall här tilläggas att denna topp var högst av alla i närområdet.
Löjligt vackert förstås.
Och inget foto i världen kan göra upplevelsen rättvis.
Vi fikade dryck och smörgås innan vi gav oss av nedför igen.
Och fy vad kul jag hade utför!
Första passet sen i februari som jag kände mig helt utan covidlunga!!
Benen bara studsade nedför berget av sig själva!
Obeskrivligt.
Så fort vi kom hem stack vi ut på promenad med Sigge.
Han belönade vår flera timmar långa frånvaro med att hoppa ner i det dyigaste han kunde hitta. Ni vet en sån tjärn där det i princip bubblar upp ruttna gaser ur leran.
Han luktade apa hela kvällen.
Men nöjd var han 😊
