Braindamage
Ja men alltså. 7dagar med helveteshuvudvärk blev det innan den plötsligt började lätta och försvann under den 8:a dagen.
..."ock på den åttonde dagen återuppstod den ursprungliga personligheten af Sundbergskans personlighet"
Ah du fattar. Det var i det närmaste en religiös upplevelse.
Jag hade suttit och grinat i en vecka och börjat tänka att huvudvärk är det jag har nu. För alltid.
Men tack gudskelov icke.
Vilket var jäävligt välkommet med tanke på att jag utöver det även började känna en växande vrede i lillsjälen min eftersom det nu är exakt 10 veckor sen jag insjuknade i C-19 och hela min lediga veckan blev förstörd.
I måndags gick jag av helgnätterna och igår tog jag, morsan och Sigge tåget norröver.
Änt-E-li-gen påsklov!!!!
Jag och Sigurt gjorde en kvällspromenad till och runt Fornwij och glodde på tranorna som just landat för säsongen. Ett jävla skränande men mysigt och vårtecknigt :)
Ikväll blev det en 6km:are fram och tillbaks ICA. Så oteroligt tungt!
Borde kanske använt den där inhalatorn Doktorn förskrev...
Nå ja. Nya tag imorgon.
Hejdå.
Fågelhunden.
Ömsom snö ömsom tö.
