uppladdning.
Kan vi ta en stund att beklaga Sundbergskans senaste vecka.
Jag försökte verkligen hålla huvudet högt så länge det gick med ont i ryggen och diagnosen på densamme. Hurtigt har jag talat om rehabövningar och gummiband och hur jääävla motiverad jag är.
Så i onsdags fick jag lite hastigt tid för vaccination, 2:a dosen. Jajjemums svarade jag! Tackar för det. River av det innan FLYGRESA på söndag.
Ringde tillochmed jobbet när jag var på vaccinstället för att friskskriva mig inför torsdag och fredag.
Han på personalplaneringen lär skeptisk. Sa att det verkar ju som om kvinnor drabbats lite hårdare av biverkningar än män...
Jag sa att ja, min mamma blev jättesjuk av andra sprutan men pappa kände inget alls. Får väl hoppas jag brås på honom även i detta hänseende. Höhö.
Ah, du fattar vart det barkar va?
Jag trallade hem från vaccinet. Gick och köpte hö och snacks till grisarna.
Gjorde lite ryggövningar när jag kom hem och allt kändes så förbannat bra.
Tills natten kom. Låg och vred och vände på mig och kunde verkligen inte begripa vad det var som kändes så fel?
Ömsom frös ömsom svettig.
Oh well. Tog tempen vid 3-tiden.
39,8 och stigande jo jag tackar jag.
Inte konstigt man känner sig sliten.
Men det enda jag kunde tänka på var att jag SKAMSEN skulle behöva ringa jobbet och sjuka mig för andra gången på en vecka....
Ah sen har jag legat här i feberyran.
Nu har jag återvänt från dödsriket och är äntligen feberfri men lillkroppen?
SÅ KLEN! Känns som när man legat hemma med flunsan en vecka och precis ska börja röra sig igen.
Särdeles bra uppladdnig inför vad som komma skall nästa vecka...
Hihi.
Mer om det dååå.
Eller, väldigt snart (: nyfis va?