Fy Farao
Det blev ett litet löppass trots allt.
Med betoning på litet.
På skoj började jag med spårvägen mellan Mälarhöjden och Axelsberg. Det var tjock, spegelblank is hela vägen. Och jag sprang fort och kaxigt i mina Icebug.
Det började rätt bra men helt plötsligt tog orken slut. Alltså verkligen SLUT.
Fick varken syre i lungorna eller benen.
Plågade mig ett tag men promenerade hem i vredesmod sista kilometern.
Minns fan inte när det senast kändes härligt ett helt pass. Jag och löpning har för närvarande ett RIKTIGT rostigt förhållande just nu.
Sen har jag tvättat och lagat matlådor.
Imorgon har jag tagit på mej ett extra pass på jobbet så nu blir det kvällspromenad och sen ska jag dra mitt 425ton tunga PMStäcke över mej.
Hejdå
