-"jag kommer aldrig springa igen"

Så tänker jag ibland och varje gång sticks det till i hjärtat.

Det klart jag ska springa igen.

Eller? Jag börjar helt ärligt tvivla.

Jag har alltså varit "sjuk" mer eller mindre sedan covid i februari 2022. Det är snart två år.

Hade aldrig i livet kunnat föreställa mig att det skulle bli såhär svårt och ta såhär lång tid att "komma tillbaks". Jag är inte ens i närheten av tillbaks. Jag har knappt tränat alls! Och när jag gjort det har förkylningen/hostan/febern och annat skit kommit som ett brev på posten. Vad är det för jävla SKIT!?

Ska jag bara fortsätta jogga på endå? Den här "lyssna-på-kroppen-grejen" verkar ju uppenbarligen inte funka på mej.

Jag kommer bara längre och längre ifrån löpningen och det gör.så.ont.

För en månad sen blev jag sjuk. 

Fick feber, ont i huvudet, tappade rösten osv. När jag kände mig lite bättre gav jag mig ut på en testjogg om 2km. TVÅ SMÅ YNKLIGA KILOMETRAR. Och återfallet blev ett faktum. Så pass att jag sjukade mig från jobbet i fredags! 

Låg med feber hela lördagen och idag är jag äntligen bättre men med en hosta från helvetet. Du vet, när man hostar och hostar tills det känns som man ska kräkas. Så förbannat irriterande. 

Särskilt som det är värst på natten förstås. För VEM BEHÖVER SOVA FÖR ATT BLI FRISK!?

Jag är oerhört dålig på att hantera sjukdom i förhållande till hur ofta jag är sjuk. Jag har fan varit sjuk mer eller mindre i snart TVÅ ÅR! 

Vad fan? Kan inte en kvinna bara få njuta av det hostfria livet och lite långlöpning emellanåt!?

Kanske dags att döpa om bloggen. 

Förslag mottages.