Avbokat
Jahopp. Imorgon vid den här tiden skulle moderkakan och jag ha suttit på nån bakgårdsrestaurang och ätit fisk och druckit vin ackompanjerade av män som sjunger klapa.
MEN ICKE!
För fem år sen var vi senast i Kroatien - mammut och jag. Då åkte vi runt och upptäckte Dubrovnik, Trogir och Split med en avstickare via Mostar, Bosnien.
Sen dess har vi båda längtat tillbaka till landet i allmänhet och Trogir i synnerhet.
Året därpå kraschade mamma in i väggen. Resan tillbaks var lång.
Jag hade skaffat Sigge.
Valle dog och jag gick under mentalt.
Blev ihop med Jimmie.
Det var stökigt där ett tag.
Sen har livet pågått och i vintras ÄNTELIGEN for vi och bokade en ny resa.
Egen lägenhet i Trogir en vecka! Jag har räknat ner TIMMARNA.
Så kom julhelgen och mamma kraschade igen (!?). Hon trodde inte på att hon någonsin skulle kunna känna sig glad igen och vill avboka resan. Jag vägrade.
Vi hade avbokningsförsäkran som gjorde gällande att vi kunde avboka tre TIMMAR innan avresa.
Så jag sa att vi skulle avvakta. Mamma grina.
Så blev mamma bra igen. Började jobba på deltid och resan började kännas verklig igen. Vi pratade om hur vi skulle gå på fiskmarknaden och handla delikatesser. Jag skulle löpträna inför Sthlm maraton som (skulle gått) helgen efter vi kommit hem. Och vi skulle knalla runt i varenda gränd i Trogir/Split till sandalerna var helt utnötta!
- så kom satans helvetes jävla Corona.
Jag ville så himla himla gärna åka tillbaks med mamma. Jag har längtat SÅ länge :((
Så istället för att flanera kullerstensgatorna i Trogir - får jag vackert infinna mej på jobbet imorgon kväll för två nattpass. Värdelöst. Så jävla värdelöst.
