skit och pannkaka mä alltihop
Byter namn på lillblögga snart ja.
Till Emoblögg'se kanske?
Det är ju så JÄVULSKT deppigt allting!!
Jag är så överfull av ångest och har fan ingen aning hur jag ska bli av med den. Vill bara sova och bälga i mä vin?
Är det okej eller? Det är ju ändå en VÄRLDSKRIS.
Nåt mer som är en världskris (och ja, jag förbehåller mej rätten att vara 100% egoistisk i MIN dagbok)
Jo det är att jag och mammut just bokat av vår resa till Kroatien som skulle ske i maj.
Helvetesjävla(ni vet vilka ord)skit är allt jag har att säga. Grina en timma innan jag kom till sans. Det finns ju liksom inget alternativ.
Efter 5 år var vi äntligen på väg dit igen och så FUCKAR ett jävla virus upp allting?!
Var hos stammisarna och coronafikade idag. Dvs ute på gården i snålblåsten på behörigt avstånd från varandra.
Mmm mys pys. Not.
Det här tar fan knäcken på mej.
Och alla ba "men du som kutar så mycket, det är väl JÄTTEBRA för hälsan och att rensa tankarna".
Säkert en bra hälsogrej - om man jämför med att behöva röra sig bland alla AMÖBOR som nöjesåker kommunala färdmedel - men rensa tankar? Det enda jag ältar i min ensamhet i löparbubblan är hur jävla skevt allt det här känns, så är jag ännu deppigare när jag kommer hem.
Jag undviker att träffa dom jag älskar för att kunna hålla dom jag inte älskar (-på jobbet) - friska???
Det är nu man ska säga upp sig, köpa torpet, skaffa höns och börja odla..rovor?
Framförallt LÄMNA stan, stressen och människorna.
Helst innan det är försent.
För man vet aldrig när det är försent.
Och man vet inte när världen blir frisk.
Om den blir det?
Och jag kan inte hantera ovisshet.
Har aldrig kunnat och kommer aldrig lära mej.
